söndag 15 juli 2012

Sverigedemokraterna och jag del 2






Säg den lycka som varar......



Vi kom in!!!!!

Jag glömmer det inte trots att jag var så himla sjuk. Jag blev så otroligt glad vi hade påverkat, vi gjorde skillnad. Alla dom timmar man tillbringat med att diskutera och upplysa människor om vad som händer och sker i vårt land som fulmedia inte skriver om bar frukt.

Alla dom flygblad och tidningar vi gräsrötter utdelat det gjorde skillnad, människor tog till sig informationen och röstade på oss. Vi klarade det. Vi gjorde skillnad. Det var en sådan revansch gentemot fulmedia, som visade klart och tydligt sin inställning och vad oberoende rapportering betyder i Sverige.

Att på sina löpsedlar och på första sidan i sin pravda visa Sverigedemokraternas valsedel liggande i rännstenen nedsmutsad och i sällskap av fimpar. Jag baxnade i Sverige, ett på pappret så kallat demokratiskt land på 2000-talet. Sämre än vilken bananrepublik som helst usch jag skämdes.



Den nivån var det och så har det fortgått alltsedan och dessutom helt oparlamentariskt tillåtits eskalera. Inte att förglömma en viss Ohly som hade en sådan beröringsskräck att han inte kunde befinna sig i samma sminkloge med en blivande riksdagspolitiker.

Samme man som uppvisade en märkbar dålig förlorar mentalitet genom att uppmana och uppvigla sitt vänstervridna fotfolk till ”utomparlamentariska åtgärder” Med tanke på vad som sedan skedde, och för vad som åtskilliga sdpolitiker och sympatisör utsatts för.

Herr Ohly och hans anhang borde rimligtvis istället sitta inspärrade i säkert förvar, förövrigt gäller det även resterande 7klöverns politiker med ”vi och dom” Reinfeldt i spetsen. Även den statliga medieapparaten för fri och oberoende media som det så fint heter när avgiften skall tas ut skulle vi svenska folket behöva skyddas emot.



Visst förstod jag att någon räkmacka att glida på skulle det inte bli, men jag kunde aldrig drömma om hur lågt människor kan sjunka för egen vinnings skull. Naivt nog kunde jag heller aldrig i min vildaste fantasi tro att det var i dom egna leden dom största fienderna och motståndarna fanns.

Min förvåning var stor när det visade sig varför vissa gått in i politiken, inte för att bedriva politik nej det är arbetsamt att vara sverigedemokrat i vår ”röda”del av landet utan för att man drivs av makthunger och ser en möjlighet till arbetsfri inkomst och om möjligt få några fotsoldater som gör grovjobbet åt en,så man själv kan glida runt och frottera sig med eliten så långt ifrån sitt vanliga grovarbete som möjligt.



Jag gick in i politiken inte för att bli politiker utan för att försöka hjälpa till på det sättet jag kunde med att vända skutan Sverige på rätt köl innan vi kantrar och sjunker i multikultiträskets sega slem. Min uppgift som sekreterare var således att administrera en kommunförening vid namn Sverigedemokraterna Boden det skulle visa sig inte vara lätt.